Känslan av att vara över det.

Jag lever, jag är hemma i Dublin igen, och allt är precis som vanligt - fullkomligt kaos!
 
I mellanlandningen i Frankfurt förra veckan bytte jag i all planet-är-sent-missar-nästa-stress simkort på planet och någonstans försvann simkortet för min mobil på Irland.
 
Så nu går jag internet och nummerlös mitt i en flytt. Det är ju inte optimalt!
 
Men som sagt så löser jag alltid det på något vis, och solen skiner och jag är full av energi och längtar efter flytt och besök från familjen på torsdag.
 
 
Dublin | | Kommentera |

If you take my pulse right now

Guess where I am?!
 
Jag har haft en stressig vartom härlig vecka hittils hemma i hbg, och är det något som har gått upp för mig så är det att Dublin är det bästa mest egoistiska beslutet jag tagit i mitt liv och jag längtar reda tillbaka till mitt eget liv där.
 
Jag jobbar hemifrån och har det gott i solen, och på söndag åker jag hem igen! Jag ska försöka uppdatera er med lite bilder under tiden jag är här.
 
 
 
Vardagligt | | Kommentera |

This is where the chapter ends, and a new one begins

Det har de senaste veckorna hänt så mycket sorgliga och tråkiga saker där hemma, och jag har tänk och känt, och tänkt mer på det. För snart sex år sedan hände något som förstörde mig totalt och jag kan helt ärligt inte tänka mig något värre än hur det är att förlora en vän, en son, en vän eller bara någon man gått förbi på gatan. Skakat hand med. Det är lite tungt att så mycket sorgligt och hemskt ska hända på två dagar. Jag har egentligen hundratals tankar som jag inte riktigt tänker dela med mig av, men sådant här får en att stanna upp lite och tänka efter. Längta lite extra efter att krama mina allra närmsta vänner, inse att allt kan hända och att livet är så skört. 
 
Jag vet att jag inte riktigt varit toppen på att skriva här inne, och jag tänker att jag ska varje dag! Jag vill dock informera om att jag imorgon ska bort till Rathmines och skriva på ett kontrakt som innebär att jag därefter har en etta med ett separat sovrum, trägolv och en utsikt att dö för. 
Det bevisar liksom att det är värt att vänta och se och hoppas och vara smart!
 
Nästa vecka händer det dessutom något superroligt, och jag kan knappt hålla mig till dess. Ikväll dricker jag rött och äter mini-ost och firar att jag slipper bo på norra sidan där knackers springer runt och snor väskor. 
 
 Hejdå Northside!


Hello Southside!
 
Dublin | | En kommentar |
Upp