This feeling begins just like a spark

Om det är något som jag lärt mig, om inte utav andra men mig själv, är det att ibland... ibland är det okej att inte vara okej. Jag är exempelvis mästare på att inte vara okej, men det är ingenting som syns på utsidan. Jag tror alldeles för många är rätt bra på att inte vara okej. Jag tror också att anledningen är att ingen erkänner sig nere eller svaga. Att vara svag i det aspektet betyder inte att man är en svag person. Svaga ögonblick är det som gör oss starka, snarare. Sen tror jag dessutom att vi är rätt dåliga på att se varandra. Många ser förbi andra som mår dåligt.
Jag påstår inte att vi bör ta på oss ansvaret att fixa vad som är fel, men att säga "det är okej att inte vara okej", eller "allt kommer att bli okej" når så långt egentligen, och det är inte svårt att säga för den delen. Det finns många tillfällen där allt jag behövt höra var att allt skulle bli okej, att livet inte tar slut här. Inte bli frågad vad som gick fel här, och vad som är dålig där. Inte heller vad som hänt, eller vad någon kan göra för mig. Allt som behövs ibland är ett litet "det kommer ordna sig" ibland.
Att bli bättre på sånt där är egentligen inte svårt alls, vi måste bara öppna ögonen lite och sluta tänka att allt måste vara perfekt hela tiden. Ingen är perfekt och ingen mår konstant bra. Det går upp och ner och väl nere behövs ibland bara de där orden och ingen som slänger ner ett rep i fel storlek eller en söndrig stege. 
 
 
Vardagligt | |
Upp