2k13
Så går ännu ett år mot sitt slut, och jag vet inte vad jag ska skriva här. Om jag ska skriva om mig eller från mig.
Det har varit ett år som, för mig, är obeskrivligt då det känns som att 2013 är tusen stycken 2011 och 2012 i ett. Allt som jag trodde skulle ta kål på mig om det hände då, hände detta året. Och det har inte varit lätt. Trots det har solstrålarna lyckats bryta igenom med sitt sken under vackra stunder. Med det skrivet skulle detta mycket väl kunna bli ett inlägg om självförakt och dålig självkänsla. För jag har haft ett jäkligt år där det känns som att jag sprungit i motvind ända in i mål. Men så ska vi väl försöka göra lite både och istället!
Det har varit ett år som, för mig, är obeskrivligt då det känns som att 2013 är tusen stycken 2011 och 2012 i ett. Allt som jag trodde skulle ta kål på mig om det hände då, hände detta året. Och det har inte varit lätt. Trots det har solstrålarna lyckats bryta igenom med sitt sken under vackra stunder. Med det skrivet skulle detta mycket väl kunna bli ett inlägg om självförakt och dålig självkänsla. För jag har haft ett jäkligt år där det känns som att jag sprungit i motvind ända in i mål. Men så ska vi väl försöka göra lite både och istället!
Det värsta med 2013 är inte att jag, pågrund av personer i mitt liv mådde väldigt dåligt under årets första månader, och var sedan totalt krossad. Jag är fullt medveten om att sådana sår läker och att sådana grejer händer bara för att jag ska bli bättre och göra bättre nästa gång... eller gånger. Kärlek är som kärlek är. Nej, det som jag är mest besviken över efter detta vindstarka icke-vintriga år är att jag har sinkat mig själv på så många sätt och vis att jag inte riktigt lyckats klurat ut hur jag lyckades. Sedan när blev jag sån? Jag har blivit en utomordentlig expert på att tycka dåligt om livet och ha dåligt samvete över allt och inget. Främst av allt så har jag från någon dold vrå hindrat mig själv från att ha kul.
Det är ganska tråkigt eftersom att det är nu jag vill ha roligt. Jag vill göra varje helg ett nytt minne värt att minnas om femtio år. Det har blivit så fel på så mycket.
För att avsluta detta sunny side up, så har jag självklart reflekterat över det som varit positivt med 2013. Jag har framförallt lärt mig hur högt man bör värdera sin familj och sina vänner. Det låter näst intill klyschigt, men jag har - på det svåra sättet- lärt mig vilka jag behöver ha i mitt liv och vilka jag kan lita på, och de som jag inte har något emot att glömma om tio år. Jag har rest mycket och den känslan, känslan av att sitta på ett plan ensam påväg någonstans som jag aldrig förut utforskat, den är oslagbar. Det kan ha varit just där som jag varit som lyckligast i år.
Till er tappra själar som ger er in här och läser detta, ta vara på all kärlek ni får och ge minst lika mycket tillbaka. Det mest värdefulla vi har är varandra. Till er som jag vet läser detta som känner mig mer än andra, tack för att ni har kastat ut livbojen när jag drunknat. Utan er hade jag legat på botten!
2014 blir spännande. Precis som alla andra år en oskriven bok, blank målarduk. Det är komiskt att jag bara räknar de senaste två nyåren som "riktiga". I år blir det sista på gymnasiet. Overkligt. Jag hoppas att 2014 blir ett sjuhelvetes år. Jag ska spendera denna afton på bästa vis med middag hos mig och med en smäll mitt i stan vid tolv.
För säkerhets skull så hoppar vi över det klassiska "detta året ska bli så jävla bra!" och önskar helt enkelt ett gott nytt, oskrivet, omålat, ofläckat år!
