HANNA.S

Jag ringde för några veckor sedan och sade att hela min semesterplan för att åka ner till Gdynia gått i kras.

Det första du sade till mig under detta samtalet var att, detta löser vi.

Sedan har du ringt eller kontaktat mig varje dag för att lösa detta, och nu kommer du till Polen, för min skull.

Min hjälte. 
Du lyckas alltid rädda mig ur alla mina knipor. För att inte tala ett misslyckat utbytesår där du stod bakom mig i mitt beslut att åka hem. Ur varenda grop har du dragit upp mig, på ett eller annat vis. På gott och ont. 

Dessutom pikade min beundran för dig igårkväll när ditt svar på att jag har skaffat tatuering var "Jag står bakom dig i allt, även om tatueringen är på riktigt". Ingen mamma slår dig. 

Vi har och kommer alltid ha våra skillnader, och vi kommer alltid att bråka och bli sams bara för att göra om det igen. Men ingen har en mamma som dig och jag har en sådan otrolig tur som blev din dotter, och har varit det, i nästan tjugo år.