HANNA.S

Jag och Evelina var på fest nu i helgen, och vi pratade rätt mycket om det här med tiden och hur saker och ting har förändrats på bara ett halvår, ett år. Hon sa något som var så sant men också lite som en chock när jag tänkte på det. Idag finns det nog inte en enda person som jag har samma relation till som jag hade för ett år eller ett halvår sedan. Hur konstigt, sorgligt och förvånande är inte det egentligen? Det är ju så sant. 

En annan sak som vi kom till insikt med i helgen var att vi fattades vårt, som Evelina sade, crew. Å andra sidan var det ett tag sedan vi var sådär tighta, men vi kommer väl alltid vara det när vi väl ses också. Det har varit vi fyra nästan hela gymnasietiden. 

 

Och helt ärligt är jag nästan lite stolt och glad att vi inte alla sitter hemma och väntar på att något ska hända. Från att vi reste till London i början av tvåan har jag varit så glad att jag har så modiga och äventyrliga vänner. Alla fyra sticker iväg, lever livet lite. Ellinor är i Paris och jag är så otroligt glad för dig! Jag åker till Dublin om 14 dagar och jag har aldrig mått så bra över ett beslut i hela mitt liv. Linnea och Evelina gör en Asienresa i vår.

Hur bra är inte vi, egentlign?