Belfast

Okej, då är det dags för mig att berätta lite om vår dagsresa till Belfast. För er som är precis lika oinsatta i detta som jag var är Belfast Nordirlands största stad. Fast tekniskt sett är Belfast inte Irländskt. Tekniskt sett tillhör det Storbrittannien, när det trots allt är rätt logiskt att det tillhör Irland.. eftersom att det ligger på Irland. Flera tusen år tillbaka har Irland och Storbrittannien varit i något av en fejd. Ända fram till 2007 fanns det armerade styrkor, alltså militär, som gick på gatorna i Belfast. Det är liksom en stad som man märker varit en krigszon. 

Vi hade världens bästa guide på bussresan som berättade väldigt bra och basic om vad som hänt, och när vi sedan kom dit fick vi lov att välja mellan att gå på Titanic museet, eftersom Titanic byggdes precis där mellan ett par rostiga gigantiska balkar som sticker upp ur marken. Jag som är Titanicfanatiker har lite (väldigt) svårt att välja, men Lu beskrev det andra alternativet så bra. Så vi tog Black Cab Tour istället. Gud vad jag är glad för det!
Vår guide hette Conor, och jag tackar någon liten stjärna för att vi fick honom. Han körde lite stressad iväg oss för ett "treat". Belfast delas än idag av en fem kilometer lång, och cirka åtta meter hög mur. Vi fick se vakten öppna grindarna på en söndagsmorgon. Jag blev rätt tagen av att det är verklighet allt detta.

"The Shank" eller Shankil road är den kända vägen där den stora grinden finns, och hela staden täcks av sådana här "Murals". Somliga mindre skrämmande än andra. 

Som denna. Det var faktiskt rätt skräckinjagande att se sådant här. Jag är, som många vet, rätt fascinerad av apokalyptiska saker och ting. Det vill säga i fiktion eller en avlägsen framtid. Detta är på den Protestantiska (Brittiska) sidan av muren. Jag tyckte att det var så fel det här. För människorna på denna sidan var han en hjälte, men han mördade människor som bor på andra sidan. Komiskt nog dog han av drogöverdos!

Detta var bara obehagligt. 

Clinton och Dalai Lama började sedan fortsätter alla att signera muren.

Såhär ser den "Katolska" eller Irländska sidan ut av muren. Det är rätt komiskt, med tanke på att britterna byggde denna muren, att Protestanterna har en stor väg med gott om plats, medan det ser ut såhär på andra sidan. Denna gatan brann ner för väldigt längesedan och familjer dog. Nu har husen liksom burar som skyddar mot saker som folk slänger över. Jag vet att det blir mycket skrivande här, men guiden sa något himla vettigt. Vad hade du gjort om någon sa att du måste flytta från ditt hem? När en annan frågade varför man bodde kvar. Men jag tvivlar på att de flesta bara gett sig av och flyttat från sitt hem för att andra tyckte att det tillhörde dem. Det känns som en evig och envis konflikt som aldrig tar slut för att ingen ger sig.

Som jag sa finns sådana här över hela Belfast, och dessa får stanna i två år innan några andra ersätter. De flesta säger något otroligt vettigt eller inspirerande, och det är så himla fint med lite hopp och lite vilja på en plats som har så hemskt historik och fortfarande en delad befolkning där 20% fortfarande ser våldet som en lösning. 
 
Jag vet att detta blev lite långt, men jag ville verkligen ligga inne med lite funderingar. Främst för att jag själv blev så tagen och chockad över detta. Det enda jag visste var att det finns en organisation i nordirland som heter IRA och som stämplats som terroristorganisation. Om ni någonsin besöker Dublin eller Irland så rekommenderar jag starkt att åka till Belfast och göra detta. I en värld där vi tänker rätt mycket på oss själva är det rätt fint att vakna upp och inse vad som egentligen pågår. 
Dublin | |
Upp